Från läsupplevelse till konstutlevelse

ett samarbete svenska - slöjd i fortbildningen
Optimala lärandemiljöer

Idén till detta samarbete uppstod, eftersom vi ville pröva att gå ifrån ett ämnesisolerat arbetssätt till ett ämnesövergripande, där vi ville stimulera elevernas läslust, utveckla deras förmåga att skapa bilder av det lästa och få dem att omsätta sina läsupplevelser i ett slöjdarbete.

Trä o metallslöjd

Den stora trandansen på Kullaberg
Ur Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf 

Men kronhjortarna upphörde att strida just i rätta ögonblicket och genast gick en viskning från kulle till kulle:
- ” Nu kommer tranorna.”    
Och så kom de gråa, skymningsklädda fåglarna med plymer i vingarna och rött fjädersmycke i nacken. De stora fåglarna med sina höga ben, sina smärta halsar, sina små huvuden kom glidande utför kullen i en hemlighetsfull yrsel. Under det att de gled framåt, svängde de runt, halvt flygande, halvt dansande. Med vingarna behagfullt lyftande rörde de sig i ofattbar hast. Det var något underligt och främmande över deras dans. Det var, som om gråa skuggor hade lekt en lek, som ögat knappast förmådda följa. Det var, som om de hade lärt den av dimmorna, som sväva fram över de ensliga mossarna. Det låg trolldom i den; alla som inte förr hade varit på Kullaberg, begrep varför hela mötet bar namn efter tranornas dans. Det låg vildhet i den, men den känsla, som den väckte, var ändå en ljuv längtan. Ingen tänkte nu mer på att strida. I stället ville alla, både de bevingade och de, som inga vingar hade, höja sig oändligt, lyfta sig ovan skyarna, söka vad som fanns där bortom, lämna den tyngande kroppen, som drog ner mot jorden, och sväva bort mot det överjordiska.

Sådan längtan efter det ouppnåeliga, efter det bakom livet förborgade, kände djuren bara en gång om året, och det var den dagen, då de såg den stora trandansen.

Textilslöjd

Daggmasken 
 
Ur Fabler och aforismer av Brita af Geijerstam 
 
En liten ivrig daggmask
var övermåtta kär.
Han längtade båd natt och dag
att vara henne när.

Men när han träffa flickan
slog faktiskt allting slint.

Han stammade och staka sig.
Ja, allt blev snett och vint.

Men kloka daggmaskflickan
begrep hur blyg han var.
Sen lär de levat lyckliga i alla sina dar.

Flugan
Ur Fabler och Aforismer av Brita af Geijerstam

- Vill  du, lillafluga, säj,
surra en duett med mej?
Midjan din är smal och smäcker.
Och du är så fin och läcker.

Härligt vore, tycks det mej
att få valsa kring 
med dej.

- Passa på, min vän, jag ber.
Plötsligt finns vi inte mer.

Som ett blommande mandelträd
 Pär Lagerkvist

Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär.
Sjung du vind, sjung sakta för mig
om hur ljuvlig hon är.

Som ett blommande mandelträd,
så späd, så ljus och skär.
Bara du, ömmaste morgonvind,
vet hur ljuvlig hon är.

Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär.
När det nu mörknar så tungt omkring mig,
kan hon väl leva här.
Som stjärnor små.
Evert Taube

Som stjärnor små på himlen blå,
de vinka till varann,
så gör du och jag, min vän, för kärleken
emellan mig och dig.

Som bäckar små, I jorden gå
igenom djupan dal,
så gå du och jag, min vän, till kärleken
emellan mig och dig.

Som skyar små, på himlen blå
de flytta till varann,
så fly du och jag, min vän, till kärleken
emellan mig och dig.

 


Höstvisa
 Elsa Beskow  
 Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
”Så fall våra blad fall mjukt och lätt,
vi väva ett täcke åt marken.
Se vintern är nära och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
 att blombarnen icke må frysa.
Sov gott alla blombarn, sov gott, sov sött
vi väva ett täcke i gyllene rött,
vi väva ett täcke åt marken.”

Från en stygg flicka
Karin Boye
Jag hoppas du inte alls har det bra
Jag hoppas du ligger vaken som jag
Och känner dig lustigt glad och rörd
Och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, får du brått
Att lägga dig rätt för att sova gott
Jag hoppas det dröjer en liten stund..
Jag hoppas du inte får en blund!

Höstlig fågel
Hon dog så ung. Så många år har gått.
Men ännu kan jag känna hennes unga
bröst skälva under min kupade hand,
ännu kan jag känna doften av regn i den
höstliga parken, ännu kan jag höra fågelns
ångestfulla skri vid kyrkan…
En gång var jag femton år.
En gång höll jag en fågel i min hand
Sagan om ringen

Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
Sju för dvärgarnas furstar i salar av sten,
Nio för de dödliga, som köttets väg ska gå,
En för mörkrets furste i mörkrets dunkla sken
I Mordorslandets hisnande gruva.
En ring att sämja dem,
En ring att främja dem,
En ring att djupt i mörkrets
Vida riken tämja dem –
I Mordors land, där skuggorna ruva.


Haren och Sköldpaddan
Ur Aisopos fabler

HAREN brukade alltid håna sköldpaddan för att hon gick så långsamt.-Jag begriper faktiskt inte att du bryr dig om att gå alls.
     När du äntligen kommer fram är det roliga redan slut.
Sköldpaddan skrattade. – Må vara att jag är långsam, sa hon, men jag slår vad om att jag kan hinna runt ängen fortare än du. Vill du tävla, så ska jag visa dig.
    Haren som såg segern inom räckhåll samtyckte och skuttade iväg med väldig fart. Sköldpaddan paddlade envist efter.
    Det var en varm sommardag, och haren kände sig plötsligt slak.
    -Jag tror jag tar mig en tupplur under den här häcken, sa han. Även om sköldpaddan skulle hinna upp mig, sticker jag snart ifrån henne.
     Han la sig i skuggan och somnade.		     Sköldpaddan paddlade på i middagssolen.
    Så småningom vaknade haren. Trots att han sovit så länge var han inte det minsta orolig. Han såg sig lugnt omkring.
 - Ingen sköldpadda här inte, trots att jag tog en ganska lång tupplur.
     Så satte han iväg genom det korta gräset och de vilda blommorna, skuttade lätt över diken och buskar. Strax därpå rundade han det sista hörnet och stannade ett slag för att se var målet låg. Där, inte en decimeter från mållinjen, traskade sköldpaddan lugnt och oberört närmare och närmare målet.
    Haren tog ett jätteskutt. Men det var för sent. Trots att han formligen vräkte sig över mållinjen hade sköldpaddan kommit före.
 - Tror du mig nu då? Frågade sköldpaddan. Men haren var för andfådd för att kunna svara.  
 
Trägen vinner.